Fiskaren som blåste flöjt


E n fiskare som kunde blåsa flöjt mycket bra gick en gång ner till havsstranden med flöjten i ena handen och ett nät i den andra. Han ställde sig på en utskjutande klippa, lade ifrån sig nätet och började blåsa flöjt för fiskarna, i hopp om att de godvilligt skulle komma upp ur havet för att lyssna till den vackra musiken. Men fast han blåste och blåste i timtal, hade han ingenting för sitt besvär. Inte en enda fisk kom upp. Till sist lade han förargad ifrån sig flöjten, tog nätet och kastade ut det i vattnet. Då han drog upp det, var det fullt med fiskar. Fiskaren plockade ut dessa ur nätet och kastede dem på stranden. När de låg där och sprattlade, ropade han vred till dem:
- "Ni eländiga djur, när jag spelade för er, ville ni inte dansa. Men nu, när jag för länge sedan slutat spela, dansar ni av alla krafter."

- Det man inte vill göra i tid måste man ofta göra i otid -